den senaste veckan har jag kastast in och ut på sjukhuset, besökt minst 5 olika avdelningar. lega på operationsbordet fått smärtstillande, sövd i flera timmar. Vaknat på Uva av ett pip-ljud. fick panik grät och ville hem. som tur är problemet äntligen löst. nu ligger jag äntligen hemma i min säng och vaknar till krilles väckarklocka, man uppskattar det man har. inser att man aldrig skulle byta bort det mot något! och jag är evigt tacksam för att jag har den underbaraste personen i mitt liv som gjort allt för att hjälpa mig, legat vaken om nätterna och tröstat mig då jag haft som ondast. följt mig på VARJE sjukhus besök lyssnat på mitt gnäll fått många smällar men ändå gjort allt INGEN annan skulle ha gjort. Christian Forsmark du är min stora kärlek.